Missfall!

Tänkte lägga in ett litet inlägg här innan det blir ett nytt år! Ja jag har ju inte varit den bästaste bloggerskan det senaste året precis. Sist jag skrev var ju när jag hade gjort slut med Linda. Sen dess har livet bara rullat på. Jag blev gravid i augusti iallafall. Gjorde gravtest på min födelsedag faktiskt så det blev ju en av de bästa presenterna såklart. Trodde inte att det var sant, så det tog ett tag att smälta. Det började synas på mig tidigt att det faktiskt var något på gång därinne. Så redan i vecka 6 hade jag en fin liten bula (en blobbis bula som vi kallade det för). Men en eftermiddag när jag var på jobbet och stod och pratade med en förälder kände jag att det plötsligt kändes lite misstänksamt i byxorna om man säger så. Jag blev tvungen att gå på toa och mycket riktigt så hade jag ju blött igenom byxorna!!! Som tur var så var jag inte ensam så jag kunde sitta på toa en stund och sen hade jag andra byxor med mig i bilen som jag kunde smyga bort och hämta. Jag hade ju stängning och det blev tomt med barn redan runt 17 tiden så jag blev aldrig ensam för Linda slutade 17. Det var väldigt stressigt på jobbet med nya inskolningar med mycket bärande. Jag messade Ammie och fick svaret att jag måste upp på sjukhuset för att det var ett missfall!!!! Missfall??? tänkte jag. Nääää det kan det väl inte vara. Så jag for hem iallafall och satte mig på toa igen och bytte om och ringde Ammie. Hon skulle ringa sjukhuset och höra vad dom sa. Jag och sjukhus.....hmmmm. Ammie rinngde upp efter en stund sa att dom tyckte att jag skulle komma upp men jag ville inte. Jag skulle ju på hockey hos mamma o pappa var ju min plan så jag for dit istället. Blev ju hemma från jobbet eftersom jag blödde. Kände att jag inte visste om det var ett missfall eller inte så jag ringde till kvinnokliniken för att se om jag kunde komma på ett ultraljud. Fick prata med en skit otrevlig kärring på ren svenska som sa att det var vanligt att blöda och att jag inte behövde komma utan det var bara att vänta en vecka. Snäll och dum som jag är godtog jag det och visste fortfarande inte om jag var gravid eller inte. Dagen därpå bestämde jag mig för att höra om kliniken i Härnösand hade någon tid för mig men det hade dom inte heller. För jag ville veta och mådde piss över att inte veta ett skvatt hur läget var. Kunde ju inte planera någonting. Så jag ringde ännu en gång till kvinnokliniken för att prova igen. Då var det en annan kvinna som svarade och jag blev lättad över det. Men hon sa också att om jag inte typ förblödde och hade skit ont så tog dom egentligen inte emot patienter. Skitknäppt! Jag gav mig inte utan förklarade situationen och då tillslut så fick jag min tid för ultraljud dagen efter tidigt på morgonen. Då kändes det skönare men ändå nervöst. Ammie har ju stöttat mig i detta och följde med mig dagen efter. Gjorde ultraljud och det visade sig att det inte fanns något foster kvar och att det dessutom var fler än en. Sen hade jag juu hur mycket rester kvar som helst så jag fick piller med mig hem för att få ut det. Så det var ju bara tur att jag fick komma upp och kolla upp allt. Vad hade annars kunnat hänt om det hade varit kvar i ännu en vecka! Så jag blev ju väldigt arg på den människan som jag hade pratat med. Morr! Tog pillren och lade mig i sängen och väntade. Ingenting hände. Jag hade ju förväntat mig att det skulle göra ont men ingenting kände jag. Då gick jag ned på toaletten och då kom det hur mycket blod och rester ut som helst. men ont gjorde det ju inte. Inget foster kunde jag se heller. Var sjukskriven från jobbet pga blödningen. Så det var ju missfall jag hade fått. Alla säger ju typ att det är någon mening med det och att det är ju lika bra osv men det är ändå något som man saknar och så. Det var ju ett liv på gång och även om det skedde tidigt så känns det. Detta hände den 15 september. Mina älskade blobbisar jag älskar er för alltid!

Nu har vi försökt igen och min ägglossning kom ju i obalans så nu hoppas jag att det kanske är på gång igen. Får se snart! Så håll alla tummar och tår att det blir någonting igen=)
Livet är bara helt underbart annars och jag är så glad och lycklig att fått hitta hem igen eller hur man säger! Tack vare min älskade Ammie som jag älskar så otroligt mycket! <3 <3 <3

Sist men inte minst vill jag önska er alla Ett Gott Nytt År och att alla era önskningar slår in och ett år med massa kärlek!

Det blir aldrig som man tänkt sig...ibland!

Tänkte bara meddela att det har blivit lite ändringar angående det här med barn planerna. Jag har gjort slut med Linda nu, det hände i mars har jag för mig. Jag har blivit Doris igen hehe...Vill inte riktigt gå in på själva anledningen till varför jag gjorde slut. Jag kan bara säga att det har varit en låååång historia. Jag har inte varit mig själv på en lång tid tydligen. Tänk vad svartsjuka och ett kontrollbehov kan göra mycket! Så nu bor jag hos mamma o pappa på Alnön och har gjort det ett tag nu. Hämtar saker i lägenheten då och då, blir ju lite dubbelt att flytta saker till mamma o pappa och sen till min lägenhet som jag har köpt! Men jag får inte flytta in förens den 29 april, ja nu är det ju inte sååå långt kvar. Iallafall så ska jag flytta till Bosvedjan i en trea! Var på visning och blev förtjust i den på en gång. Helt i min smak typ, blev glatt överraskad efter att ha sett de få bilderna som fanns på blocket. Så jag blev jätteglad när jag äntligen fick beskedet att den skulle bli min! Har ju en tendens att få vänta när det är något jag hemskt gärna vill ha. Så nu snart är det dags! Måste inhandla lite saker också exempelvis en säng för den som jag har är ju uppe på torpet som en hel del andra saker med. Dit kan man inte komma upp till ännu för det är mycket snö, men det smälter på bra nu så det är bara att hoppas på att det går snart. Sen vill jag ha en ny soffa och ett matbord. Ska ta ledigt från jobbet så det blir klart så fort som möjligt. Det är tur att jag har färdig packat nere i källaren rätt mycket kartonger så det bara är att bära ut. Mamma, pappa och Jesper åker ned till Linnea och Magnus nu på torsdag till Malmö men jag blir kvar här hemma. Ska ju vara ledig sen under flytten och sen ska jag ta 6 veckors semester i sommar har jag tänkt som vanligt med andra ord. Så då måste jag spara lite semester dagar. Jag tycker att man har alldeles för få semesterdagar på ett år, 25 stycken, det är väl inte många?! Förra semestern gick skitfort, man for upp till torpet och hem vart annat. Var aldrig hemma och landade, då man var hemma var det bara att tvätta och så. Så jag hoppas att få en lugnare semester i år.

Nä, så det var väl tur att vi inte hann skaffa barn nu i efterhand måste jag ju säga. Samtidigt så var det ju nästan klart nu. Genomgick ju en spolning i H-sand och det var det sista innan samtalet i Danmark. Spolningen var ju lagom kul tycker jag...otäck känsla var det och det gjorde ont. Det hade jag ju inte trott faktiskt! Först hittade han inte rätt först så jag blev lite orolig och tänkte att det var ju typiskt. Men han fick be om något slags "verktyg" och då gick det. Så det ska vara "grönt" nu iallafall =) Bra att veta om det! Visst ja, Ammie var ju med oss upp som stöd och så. Men hon fick inte följa med in under spolningen!!! Jäkla kärring! Nej, det var så många i rummet då skyllde människan på. Hrmf...säger jag! Så vi var lagom glada när vi skulle åka därifrån. Jag var lättad att det var över såklart men det var synd att inte Ammie som hade följt med oss inte fick följa med in i rummet. Apropå Ammie min Ammie. Hon och jag har hittat varandra nu som vänner och vi trivs så bra tillsammans. Jättekul är det och jag är så glad över det. Tänk att vi saknar varandra så fort. Om vi har träffats en dag så känns det som en evighet sen om det har bara gått en. Skitkonstigt! Fast att man chattar, ringer och messar till varann ständigt. Jag är hos henne nu och skriver på hennes dator. Jag har sovit över här för Tor fyllde 15 år igår! När vi är tillsammans så flyger tiden bara iväg och vi fattar inte hur det går till. Men det är väl för att vi har så kul, då går ju tiden fort sägs det. Nä, nu är man så glad och livet börjar hitta sin rätta sida igen! Tjohoooo! Det är mitt nya uttryck hihi =)

På jobbet flyter det på som vanligt fast vi har för tillfället fullt upp. Sen ska Berit gå i pension snart och det känns ju så overkligt och tråkigt. Nä henne kommer jag sakna så mycket. Vi har ju jobbat ihop sen 2000 på Skogsparkens förskola. Så det är ju en tid om man säger så. Vi har en ny chef som är jättebra och det är viktigt!

Sköt om er därute!

Första ronden avklarad!

Den gjorde vi den 19 januari som sagt i Härnösand. Nervös var jag som sagt men det gick bra! När vi kom dit till kliniken blev vi väl omhändertagen tycker jag. Det är jätteviktigt! Vi pratade igenom om lite saker och vi visade upp papper som vi fått från stork kliniken vilket var bra att ha för dom visste inte så mycket själva om det här. Gjorde gyn undersökning och tog klamydia och cell prov på en gång. Det var ju bra och det var inte alls farligt. Som jag har oroat mig för det provet i alla dessa år. Sen var det ultraljud då. Det kändes lite obehagligt mot slutet men det gjorde inte ont. Rätt coolt att se hur det ser ut-lite overkligt också. Det såg bra ut sa han men jag hade en liten polyp tror jag det hette men det skulle inte vara någon fara sa han. Sen fick jag ta mitt första blodprov i armen. De skulle ta hormonprov på mig. Det kändes inte heller något värst, så nu har jag gjort det också! Fast det kommer jag ju få göra fler ggr. Den 21 februari ska jag göra en spolning. Det är ju bra så man inte gör inseminering helt i onödan. Så att det inte finns något stopp någonstans. Så nästa grej är alla prover som ska tas den 4 februari. Hon skrev ut för det som gäller både i Sverige och Danmark och det var ju lika bra det. Hörde någonting om i malmö nämligen men det är inget klart än.

Så hoppas att det närmar sig...